jag vet inte riktigt varför, men jag är glad och det känns skit bra. jag tänker knappt på christoffer längre, bara det gör att det känns som jag har vunnit  ett os-guld. jag är stolt över mig själv för att jag inte låtar mina tankar bara handla om honom, som det annars Alltid har gjort. det fanns ingenting annat, det fanns ingen annan. det var christoffer 24timmar om dygnet, 7dagar i veckan aa men du fattar nog, i flera år. det känns på nått sätt som att en stor tyngd har lyft från mitt bröst, jag känner mig fri. tänker jag tillbaka på åren som gått så inser jag nu att han inte var värd all uppmärksamhet, all tid, alla tårar och alla misstag. han är inte värd att jag mår dåligt pga utav honom. jag kan inte tacka mina vänner tillräckligt för att de har funnits för mig och stöttat mig och verkligen försökt få mig att inse att det är jag som inte är värd honom och inte tvärtom, delvis tycker jag väl fortfarande så, men det är annorlunda nu.  det ska bli annorlunda !

- jag ska ändra mitt sätt att se på livet, de senaste dagarna har gett mig en rejäl tankeställare. jag känner att jag inte ska klaga, att jag inte kan klaga. speciellt inte efter allt som jag har fått berättat och läst. fyfaen, ingen förtjänar att bli behandlad som du har blivit och fortfarande blir behandlad. du är för bra, jag vill få dig att inse det ! <3